Nu börjar det närma sig helg...
Och ett avslut på denna veckan. Jag tycker att det har varit en bra och givande vecka. Den började med körlektioner och körkortsteori, det gick bra. Denna veckan gick vi igenom enkelriktat och gågator och liknande inne i stan, och det gick väl bra tycker jag. Alltså, allt är ju svårt första gången, men det gick bra. Nu ska det övas en massa här hemma och ikväll tänkte jag och Pontus åka en sväng till Skara och leta lite enkelriktade gator, och nästa vecka åker vi en sväng till Lidköping och kör innan nästa körlektion.
Vi hann även köra lite igår kväll och det gick bra. Vi övade på stadskörning här i Vara och lite högerregler, utfartsregel och såna regler och skyltar. Vad skulle jag göra utan Pontus? Han är både den bästa personen i mitt liv, min bästa vän och nu även min lärare, en superbra sådan också. Tack älskling!
Ikväll bär det ju av till Skara en sväng ja. Vi tänkte gå på bio där, på Filip och Fredriks film "Trevlig folk" och som vi (eller iallafall jag) har längtar efter den filmen. Vi fick ju se några guldklimpar ifrån den när vi var i Globen och såg deras 200 podcast och det bådar väldigt gott, jag längtar. Sen tänkte vi gå ut och äta efter biobesöket och bara ha en myskväll i Skara helt enkelt.
Imorgon däremot är det party igen. Det blir mycket party i några helger i rad nu och det är trevligt. Imorgon är det Casa och det tänkte vi gå på. Antingen blir förfesten hemma hos Malin eller Jenny/Joel i Nossebro och det kommer att bli toppen och det ser jag fram emot, speciellt att träffa Malin såklart (som alltid).
Idag ska vi även se det sista avsnittet av Parenthood, det allra, allra sista. Det gick i USA igår och jag längtar till vi kommer hem och kan se det. I sex år har vi följt det, och det är verkligen en av världens bästa serier, utan tvekan. Det finns ingen serie som jag har skrattat och speciellt gråtit så mycket till som denna, och inte Pontus heller. Förra veckan föddes en liten bebis i serien och både jag och Pontus lipade som småflickor när bebisens mamma berättade för morfar att hon döpt bebisen till Zeke (morfars namn). Det är något med den serien, den frambringar känslor och känslorna sitter på utsidan av kroppen under hela resan på något sätt. Se den!
